Detta är del två i en serie om tre artiklar som belyser vanliga men ofta outtalade utmaningar i ledningsgrupper – och hur de kan utvecklas till mer effektiva och samspelta team.

Serien är framtagen tillsammans med Mi Ridell, expert inom ickeverbal kommunikation och beteende under press, och Henrik Mattsson, rådgivare och specialist inom kommunikation, konflikthantering, ledarskap och teamutveckling.

I denna del fokuserar vi på varför tystnad ofta är mer problematisk än konflikt – och hur outtalade spänningar påverkar både beslut, samarbete och resultat i ledningsgruppen.

Friktion är inte problemet – tystnad är det
Många ledningsgrupper strävar efter harmoni.

Man vill ha effektiva möten, god stämning och samsyn kring viktiga beslut. Det är naturligt. Ingen vill skapa onödiga konflikter i en grupp där relationer och samarbete är avgörande. Men i jakten på harmoni uppstår ibland ett annat problem:

Tystnad.

För i de flesta ledningsgrupper finns olikheter – olika perspektiv – olika drivkrafter – olika prioriteringar. olika sätt att kommunicera och fatta beslut.

Det är inte ett tecken på att något fungerar dåligt. Tvärtom är det ofta en förutsättning för att gruppen ska kunna fatta kloka beslut i komplexa frågor. Problemet uppstår först när människor slutar säga vad de faktiskt tänker. I syfte att upprätthålla en god stämning ger man sken av att man har en samsyn, men i det tysta bevakar man och håller hårt i sina egna intressen.

I ledningsgrupper märks det ofta långt innan någon säger det högt. Under press förändras människors kroppsspråk, energi och beteenden. Blickar undviks, människor lutar sig tillbaka, rösten blir kortare, vissa tar mer plats medan andra försvinner ur samtalet. Det som inte uttrycks verbalt börjar istället synas ickeverbalt.

“I pressade situationer avslöjar kroppsspråket ofta det som aldrig sägs högt. Tystnad är sällan neutral — den syns i blickar, energi, tonläge och beteenden långt innan någon sätter ord på den,” Mi Ridell

När tempot ökar och pressen blir hög syns gruppens verkliga dynamik tydligare än någonsin. Det är då människors naturliga stressbeteenden kommer fram. Kommunikation blir kortare, tålamod minskar och kroppsspråket förändras ofta snabbare än orden.

I vissa grupper märks det genom avbrutna meningar, spända ansiktsuttryck, minskad ögonkontakt eller att människor fysiskt drar sig tillbaka från samtalet. I andra grupper börjar personer istället dominera rummet genom tempo, röstläge eller fysisk närvaro.

“Under press lyssnar människor mindre på orden och mer på signalerna runt omkring. Ledningsgrupper som förstår det kan upptäcka spänningar långt innan konflikterna blir öppna,” Mi Ridell

Därför handlar stark kommunikation under press inte bara om vad som sägs — utan om att kunna läsa av gruppens energi, signaler och beteendemönster i realtid.

I många ledningsgrupper märks motstånd sällan genom öppna invändningar. Det syns istället i mikrobeteenden: någon slutar bidra, suckar tyst, tappar engagemang, börjar titta ner i datorn eller förändrar sitt tonläge. Små signaler som ofta förbises — men som påverkar hela gruppens dynamik.

När ingen vill vara den som skapar dålig stämning
I många ledningsgrupper finns en stark professionell kultur. Människor är vana att leverera, ta ansvar och hålla ihop organisationen framåt. Just därför blir det också vanligt att tona ner invändningar, undvika känsliga frågor, formulera sig försiktigt, hålla kritik för sig själv.

Det sker sällan av illvilja. Ofta handlar det om omtanke, lojalitet eller en önskan att vara konstruktiv. Men när viktiga perspektiv inte kommer fram påverkas kvaliteten i besluten direkt.

“Många grupper är överens på ytan men splittrade under ytan,” Henrik Mattsson

Konflikter försvinner inte för att man undviker dem
När spänningar inte hanteras öppet tenderar de istället att ta andra vägar. Det kan visa sig genom frustration, passivitet, informella allianser, korridorsamtal, otydliga beslut eller minskat ansvarstagande. Det som skulle kunna bli konstruktiva diskussioner blir istället något som påverkar gruppen i det tysta.

Och det är ofta betydligt mer destruktivt än själva konflikten. För friktion i sig är inte farligt. I välfungerande grupper används olika perspektiv för att till exempel pröva idéer, identifiera risker, fatta bättre beslut, helt enkelt för att utveckla verksamheten. Det är när människor inte längre vågar säga vad de tänker som gruppen börjar tappa kraft.

“Det är sällan orden som skapar störst problem. Det är allt det människor håller tillbaka,” Mi Ridell

Alternativt

”Det farligaste i en ledningsgrupp är sällan öppen konflikt. Det farligaste är ofta sådant som alla känner – men ingen adresserar, ” Mi Ridell

Psykologisk trygghet handlar inte om att alltid hålla med
Begreppet psykologisk trygghet används allt oftare i organisationer, men det missförstås ibland som att grupper ska vara försiktiga med att utmana varandra. I verkligheten handlar psykologisk trygghet om motsatsen. Det handlar om att människor ska kunna säga vad de tycker, lyfta risker, ställa obekväma frågor, uttrycka tvivel eller tänka annorlunda utan att riskera prestige, utfrysning eller tystnad.

De starkaste ledningsgrupperna är inte de där alla tycker lika. De är de där människor vågar tänka högt tillsammans.

Kommunikation under press avslöjar gruppens styrka
När tempot ökar och pressen blir hög syns också gruppens verkliga dynamik tydligare. Det är då kommunikationen testas på riktigt. Vissa grupper blir tydligare och mer samspelta under press, meden man ser att andra blir mer försiktiga, fragmenterade, defensiva eller otydliga. Därför behöver ledningsgrupper träna sin kommunikation och konflikthantering innan situationerna blir kritiska. Inte för att undvika friktion – utan för att kunna använda den konstruktivt.

Från konflikt till samverkan

Under utbildningsdagen Från konflikt till samverkan arbetar Mi Ridell och Henrik Mattsson med hur ledningsgrupper kan skapa bättre kommunikation, starkare tillit och modigare samtal i praktiken.

Fokus ligger på verkliga situationer som många grupper känner igen: