Katarina Parneby Foto: Melker DahlqvistJag intervjuade dig för ett drygt år sedan. Då satt du som ledningssamordnare på Statskontoret och hade precis fått den fina utmärkelsen Executive Assistant of the Year på Berns i Stockholm.
Nu har du precis bytt jobb efter nästan 17 år.
Berätta – hur var det att ta steget efter så många år på samma arbetsplats? Vad var det som fick dig att känna: ”Nu är det dags”?
– Att lämna en arbetsplats efter nästan 17 år är inget enkelt beslut. Under så lång tid bygger man starka band – till kollegor, till uppdraget och till organisationen.
Men förändringarna hade redan börjat. Regeringen hade beslutat att Statskontoret (min tidigare arbetsplats) och Ekonomistyrningsverket skulle slås samman, och min framtida roll i den nya organisationen var väldigt oklar.
Det blev ett naturligt tillfälle att reflektera – och att ta steget mot något nytt.
Vilka faktorer spelade in i ditt val av nytt jobb?
– När möjligheten dök upp bestämde jag mig för att ta chansen att söka ett nytt jobb.
Som många i vår roll brukar säga: man väljer inte bara jobb – man väljer chef.
För mig är det viktigt att både arbetsplatsen och ledarskapet känns rätt. Jag ville stanna inom statsförvaltningen, där jag har min professionella hemvist, och arbeta med frågor jag känner engagemang för. Det var också avgörande att få jobba med en chef jag har förtroende för.
Ibland stämmer tajmingen – och då gäller det att våga ta steget.
Vad ser du för fördelar respektive utmaningar med att byta jobb när man varit länge på ett ställe?
– Att få använda sin samlade kompetens i en ny kontext är både utvecklande och inspirerande. Efter många år på samma arbetsplats kan mycket gå på rutin – att få börja om ger ny energi.
Samtidigt är det en utmaning att gå från att vara ”expert”, den som ”kan allt” till att vara nybörjare. Oj, vad det är svårt ibland! Jag står ju tryggt i min profession, men nu är det jag som ställer frågorna istället för att ha svaren.
Och hur tycker du man ska tänka om man är rädd för att vara ”för gammal”?
– När jag började söka jobb tänkte jag faktiskt inte så mycket på ålder, även om jag vet att det är en reell utmaning på arbetsmarknaden. Jag har många år kvar i arbetslivet, och min erfarenhet är en tillgång. Det visade sig också att den uppskattades.
I rollen som EA är erfarenhet, integritet och social kompetens avgörande – och det är egenskaper som bara växer med tiden.
Beskriv din roll som GD-sekreterare!
– Jag tillhör GD-kansliet, där vi tillsammans stöttar myndighetschefen och GD-funktionen. Kansliet ansvarar bland annat för myndighetens ledningsstrukturer, beslutsprocesser, kontakter med Regeringskansliet och samordning av internationella frågor.
Min praktiska vardag handlar om att vara ett stöd till generaldirektör Olivia Wigzell – att göra hennes arbetsliv enklare. Fokus har hittills legat på kalender, mötesplanering och tidsstruktur, vilket har gett mig en bra ingång i verksamheten. Jag har också ansvar för planeringen kring myndighetens insynsråd.
Något som är extra roligt med din roll?
– Ja, det är att jag får möjlighet att forma den här rollen tillsammans med chefen och kollegorna, då den är i ett utvecklingsskede. Jag får använda all min kunskap och kompetens. Det är en lyx!
Något som utmanar?
– En stor skillnad är att myndigheten är betydligt större än min tidigare arbetsplats – jag måste lära mig att prioritera och sätta gränser, jag kan inte kunna allt. Det är svårt och det är något jag jobbar med.
Men jag har med mig min erfarenhet och kompetens och mina nätverk, och det ger mig trygghet. Jag står stadigt i min profession.
I din LinkedIn-profil kallar du dig själv för Miracle Maker. Berätta!
– Det är sagt med glimten i ögat – men också med viss allvarlig underton.
Jag såg en gång en assistent beskrivas som en Miracle Maker, och tyckte att det fångade vår roll så väl. Vi löser ofta det som verkar omöjligt, skapar små mirakel i vardagen – och ibland även större. Vår kompetens, proaktivitet och förmåga att se helheten gör att vi får saker att hända.
Hur har de första månaderna på Folkhälsomyndigheten varit?
– Det har varit intensiva månader – mycket nytt och många nya människor. Nya processer att förstå, nya sakfrågor att lära sig om. Både i det lilla och i det stora.
Jag har blivit varmt välkomnad och känt mig både efterlängtad och uppskattad. Det är en fin känsla.
Jag har också fått lära mig mycket om folkhälsa och smittskydd – viktiga och spännande frågor och det finns en fantastisk kompetens på myndigheten!
Och jag har lärt mig att säga statsepidemiolog utan att staka mig 😀!
Du har redan varit med om ett mediedrev …
– Ja, det stämmer. Myndigheten blev ifrågasatt och vi hamnade i stort mediefokus. En kris så klart eftersom förtroendet för oss blev ifrågasatt. Att stå mitt i en sådan situation som ny är en verklig utmaning!
Då gäller det att kliva fram – att ta ansvar, ställa frågor, vara på plats och tillgänglig, vara lugn och lyhörd. Och ha förståelse och respekt för att människor hanterar stress på olika sätt. Kanske är det så enkelt, att man ska vara snäll. Mot andra och mot sig själv?
Jag har hållit hårt i kalendern, styrt om kommunikationsflöden så att jag kommer med där det behövs, läst allt som skrivits om saken, sett till att GD har det hon behöver, klivit in i möten för att kunna förstå, hanterat mejl – och bokat om i kalendern. Och bokat om. Och bokat om.
På vilket sätt utmanar din nya roll dig att växa – både professionellt och personligt?
– Att byta arbetsplats och få tänka igenom sin roll är utvecklande i sig. Det går inte att stå still när man behöver lära så mycket nytt.
Det kräver mod, men ger också mycket tillbaka. Att lära nytt är alltid roligt – även när det är svårt. Och som någon sa: det är inte alltid det lätta som är det bästa.
Man ska också komma ihåg att när man är ny i en verksamhet kommer man in med fräscha ögon och kan ge bra feedback tillbaka till organisationen. Det är viktigt.
Och avslutningsvis …
När jag intervjuade dig i juni för ett drygt år sedan fick du frågan om vad du helst lägger på grillen. Den här gången: Om du fick bjuda hela ditt nya team på en fika som symboliserar dig – vad skulle du ställa fram på bordet?
– Jag älskar bakelser, så det skulle nog bli en bakelsebuffé!
Mer om:
Katarina Parneby på LinkedIn
Folkhälsomyndigheten är en statlig myndighet som arbetar för en god folkhälsa och för att samhället ska kunna möta både vardagliga och extraordinära hälsohot. Myndigheten ansvarar bland annat för smittskydd, beredskap, statistik och kunskapsstöd till vården, samt driver frågor som rör levnadsvanor och hälsoskillnader i befolkningen.
