Julkrönika: ”Jag strök 13 måsten direkt!”

Jag tror jag har lyckats! Med vad då? undrar förstås du. Jo, med att få till den där julefriden julsångerna handlar om och som du i bästa fall känner under julkonserten du lyckats klämma in mellan slutspurten av projekten på jobbet och inköpen av julklapparna och julskinkan.

Vi strök 11 måsten

Det började med att min mamma försiktigt föreslog att vi skulle se över om vi verkligen ”behövde” ha allt vi brukar ha på julbordet. Så vi bestämde oss för att tillsammans gå igenom och se om vi kunde stryka något från inköpslistan.

Vi strök den gravade laxen och behöll bara den rökta. Rödbetssalladen skulle ingen sakna, liksom vörtbrödet. Bara en sorts senap och bara en sorts sill. När vi ville stryka prinskorvarna protesterar 16-årige sonen så de får vara kvar liksom köttbullarna. Men vi stryker utan problem 11 saker som ingen kommer sakna nämnvärt på julafton. Och vi kommer garanterat inte gå hungriga från bordet!

… och vi stryker två måsten till

Vi bestämmer också en gång för alla att inte köpa julklappar till oss vuxna. Alla har på hedersord lovat att inte smygköpa något till någon i år.
Och vi skippar granen! Här höll inte alla med, men i år provar vi ändå utan gran. Jag är övertygad om att alla ljusstakar, den röda julduken och tomtarna i alla hörn kommer ge tillräckligt med julstämning.
Bara i Sverige säljs det runt 3 000 000 julgranar varje år för att de ska stå i våra hem några veckor. Och sedan, i bästa fall slängs de och mals ner till flis och används som bioenergi i värmeverken. Hur hållbart är det på en skala?

Kan någon ta över fjärrkontrollen!

Julefrid. Ding-dong. Tipp-tapp. Ett barn dödas i Gaza var tionde minut. För några veckor sedan bestämde krigsherrarna att det skulle vara vapenpaus från morgonen fredagen den 24 november till gryningen fredagen den 1 december. Helt absurt att kunna trycka på en knapp och pausa och sen starta kriget igen. Som en tv. Men stäng då av kriget helt! Nu!

”Varför är det så svårt att bara vara snälla mot varandra?
Det borde ju vara det allra enklaste.”

Och stäng av kriget i Ukraina också när vi nu fått tag på fjärrkontrollen!

I år dukar vi bordet som i Provence

Nu är det snart dags för mig att ta jullov. Jag ska låta dagarna ha sin egen rytm. Jag ska äta rester från julbordet så länge det går så jag slipper laga mat. Jag ska gå promenader eller ta en tur i längdåkningsspåret och krypa upp i soffan med glögg och någon bra feelgood-film när jag kommer hem.

På tal om feelgood och om att på riktigt göra julen till en glädjens högtid så kommer vi i år göra så som Emma Hamberg skriver i sin härliga bok Je m’appelle Agneta.

Svenska Agneta hamnar i Provence och när det ska firas jul noterar hon att det är dukat för två fler kring bordet. Hon får till svar att man har som tradition i Frankrike att alltid duka till några extra på jul ifall någon skulle komma förbi.

En väldigt fin tanke tycker jag. Så därför ställer vi fram två stolar till i år och öppnar dörren för den som har vägarna förbi!

God Jul, sköna lugna dagar och en riktigt bra start på 2024 önskar jag er alla läsare!

Feelgood-böcker
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg,
Färskt vatten till blommorna, Valérie Perrin

Feelgood-filmer
En oväntad vänskap
Chocolat

Foto: Reine Järletun