Det är ofta de enkla knepen som är de bästa. Den senaste veckan har jag hört inte mindre än tre olika inspiratörer ge rådet att andas när stressen ger oss tunnelseende, men för mig blev ett tomt A4 räddningen. Om det berättar Executiveeffects chefredaktör Sophia Loader i sin krönika.

Bara den senaste veckan har inte mindre än tre olika föreläsare och inspiratörer pratat om vikten av att andas för att lugna ner tempot och mota bort stressen som så lätt tar över. Inte nog med detta, när jag satte på radion igår i bilen hamnade jag rakt in i ett reklamklipp där en mörk, lugn röst sa; Andas (några djupa andetag tas av personen i fråga tydligt hörbara trots bilarna som susar förbi) och därpå följer reklambudskapet i lika lugnt tempo.
Jag kommer hem, sätter på en låt på spellistan och extra tydligt hörs rapparna säga ”Man måste fira att man andas”. Nu kanske de syftar på något annat än att minska stressen men ordet jag hör är ”andas”, så jag blundar och tar ett extra djupt andetag där jag står och känner att det gör mig lugnare.

4 sekunder

Jag är en typisk projektledare. Jag tror jag har det i mitt DNA. Jag fixar och organiserar, har listor, bockar av, kommer ihåg allt, njuter av att ha tänkt på alla detaljer oavsett om det gäller i arbetslivet eller privat. Men det betyder också att det ibland blir alldeles för mycket. Och när det blir så måste jag ha verktyg för att hitta tillbaka och bli knivskarp och konstruktiv igen.

Då är förstås andning bra för det har vi ju i oss även om vi i stressade situationer andas med korta andetag. Just igår fick jag på en föreläsning lära mig att ”andas i en fyrkant”. Det betyder att du visualiserar en fyrkant framför dig, sen andas du in under fyra sekunder, du andas ut under fyra sekunder, andas in fyra sekunder och andas ut fyra sekunder. Det gör du två gånger i rad och det hjälper dig att minska stressen.

Detta nya verktyg ligger nu i min mentala verktygslåda. Men här ligger också ett annat verktyg – det tomma A4-pappret.

Att börja från andra hållet

Det är några år sedan nu, och på den tiden inhandlade de flesta av oss en fysisk almanacka för det nya året någon gång i slutet av december. Jag minns hur det brukade kännas som att jag fick 365 nya dagar när jag lät fingrarna bläddra över de ännu oskrivna bladen.

Veckorna gick, Luciafirande och julkalas klarades av och i mellandagarna la sig äntligen lugnet. Jag satte mig ner för att skriva in familj och vänners födelsedagar i min nya almanacka för att inte missa någon. Men när jag börjar bläddra mig igenom veckorna får jag en chock! Jag inser att jag redan fyllt på med både jobbaktiviteter och privata åtaganden och inte bara i januari! Jag bläddrar i almanackan och inser att jag under de tre första månaderna på året, som inte ens börjat, i stort sett är fullbokad. Mellandagslugnet förbyts mot högre puls och det känns svårt att andas. Hur kunde det bli så här? Hur har jag kunnat planera in så mycket redan? Och allt som stod inskrivet kändes både viktigt, roligt och angeläget och kunde inte tas bort. Eller?

Jag minns att jag gick en lång promenad i vintermörkret. När jag kommer hem igen inser jag att jag måste börja från andra hållet. Utgå från mig själv, låtsas att inget av alla måsten ens finns.

Räddningen blev ett tomt A4

Jag tar ett tomt A4 ur kopiatorns pappersfack och sätter mig vid köksbordet. Jag börjar att tänka på jobbet. Vilka arbetsuppgifter ingår i mina arbetsuppgifter och måste göras? Alla andra uppgifter som att hjälpa till med det ena och det andra bara för att jag vet att jag kan hamnade på en separat lista över saker att avboka och avsäga mig ifrån. Så tar jag ett nytt tomt A4 och, med utgångspunkten mig själv, skriver jag ner vad jag absolut måste och sen vad jag vill. Allt annat avbokas eller flyttas fram.

För mig har det tomma A4 räddat mig många gånger. Det hjälper mig att behålla fri tid i mitt liv och allt som oftast tar jag ett tomt A4 och bara lägger på bänken i köket för att påminna mig om hur viktigt det är att ha tid för återhämtning och reflektion för att vara sitt bästa jag och må bra!