1. Olympiastadion
Funktionalistisk dåtid och nutid i Helsingfors stolthet
Arkitekter: Yrjö Lindegren and Toivo Jäntti
Ett av Finlands viktigaste arkitektoniska verk och en essentiell del av Helsingfors stadsbild är Olympiastadion. Byggnaden stod klar 1938 efter att arkitekterna Yrjö Lindgren och Toivo Jäntti fick äran att förverkliga sitt funktionalistiska bidrag i den tävling som då hölls. Finland förberedde sig för att stå värd för Olympiska sommarspelen 1940, men på grund av andra världskrigets utbrott fick värdskapet förläggas till 1952. En av stadions mest slående inslag är dess 72,71 meter höga torn – lika högt som längden på finska spjutkastaren Matti Järvinens guldkast i OS i 1932.
På senare år har Olympiastadion genomgått en rejäl upprustning. Den återöppnade 2020 efter omfattande men respektfulla renoveringar, där stadion samtidigt har rustats för att möta dagens behov. I Olympiastadions nya tappning är materialen tidlösa, som vit betong, tegel, trä och glas. Resultatet? En mer tillgänglig och funktionell arena, samtidigt som den förblir ett unikt och igenkännbart verk.
2. S:t Henriks Ekumeniska Konstkapell
Stillsam storslagenhet i Åbos tallskogar
Arkitekter: Sanaksenaho Architects
På långt håll påminner det om fören på en båt som sticker upp ur marken. När man kommer närmare är det dock en praktfull byggnad som reser sig i tallskogen: S:t Henriks Ekumeniska Konstkapell. På klipporna i Hirvensalo, den största ön utanför Åbo, återfinns denna juvel i patinerad koppar som i sin nakna enkelhet är både respektingivande och rofylld. Konstkapellet ritades av arkitektbyrån Sanaksenaho Architects och färdigställdes 2005.
Att träda in i kapellet är en svårbeskriven känsla; dess långa furuväggar och bågar skapar en unikt monumental känsla. Solljuset som strömmar in från ena ändan av rummet sprider en sakral värme över detta säregna exempel på modern finländsk arkitektur i trä. Med tiden kommer byggnadens kopparfasad att blekna, helt enligt plan. Tanken är nämligen att kapellet ska oxidera till en jordnära grön färg – så att den smälter samman med träden i den omgivande naturen. Arkitektur som imponerar, oavsett om man är troende eller inte.
3. Samiska kulturcentret Sajos
Samisk ståtlighet under norrskenen i Enare
Arkitekter: HALO Architects
Längs med älven Jutuua i nordligaste Finland återfinns Samiska kulturcentret Sajos, ett lika delar ståtligt som ödmjukt landmärke. Finska Lapplands okonstlade skönhet fungerade som en perfekt kanvas för HALO Architects när de ritade Sajos, ett ord som på samiska betyder ”basläger”. Kulturcentret är ett viktigt nav för såväl samisk kultur som politik. Bland annat huserar Sametinget här, liksom ett flertal andra samiska organisationer.
Trä var ett naturligt val för en byggnad som vill uttrycka samisk kultur. Fasaden reflekterar omgivningen och domineras av massiva plankor i gran som ger byggnaden monolitisk karaktär. Även på insidan intar trät en viktig roll. Här går dock den lena interiören i en mjuk och varm furu, tänkt att kontrastera den barska exteriören. Sajos är ett perfekt exempel på finsk modernism som intar en anspråkslös, respektfull och självklar plats i naturen.
4. Hvitträsk
En historisk jugendpärla i Kyrkslätt
Arkitekter: Eliel Saarinen, Herman Gesellius och Armas Lindgren
Hvitträsk är destinationen för den som verkligen vill känna den finska arkitekturhistoriens vingslag. En halvtimme utanför Helsingfors återfinns detta nationalromantiska jugendhus från 1903, ritat av inga mindre än Eliel Saarinen, Herman Gesellius och Armas Lindgren – den arkitekttrio som skulle komma att utgöra genombrottet för finländsk arkitektur. Hvitträsk i Kyrkslätt fungerade som deras gemensamma ateljé och hem. Hit kom ofta finska kulturpersonligheter på besök, såsom tonsättaren Jean Sibelius och konstnären Akseli Gallen-Kallela.
Idag fungerar ateljéhemmet som ett sommaröppet helhetskonstverk och museum. Genom åren har renoveringar gjorts för att gräva fram ursprungliga ytor och färger; bland annat har familjen Saarinens huvudbadrum återställts till sin ursprungliga glans. Många möbler och konstföremål som utgjorde helhetskonstverket har dessutom, efter att ha befunnit sig runtom i världen på grund av familjernas flyttar, återfåtts till Hvitträsk.
5. Metso-biblioteket
Tjädern i Tammerfors bjuder på organisk arkitektur
Arkitekter: Raili och Reima Pietilä
På Tammerfors stadsbibliotek Metso lyser de spetsiga hörnen med sin frånvaro. Biblioteket, som i Finland är känt som ”tjädern” eftersom den uppifrån påminner om en fågel, kännetecknas av sina cirkulära former. Likt ett gigantiskt snigelskal sträcker sig tak och väggar i liggande bågar – ett arkitektoniskt konstverk, designat ända ner till dörrhandtagen.
Arkitektparet Raili och Reima Pietilä inspirerades av keltiska symboler och glaciärbildningar när de 1986 färdigställde detta vinnande bidrag i arkitekttävlingen om det nya biblioteket. Med konceptet organisk modernism som grund applicerade paret sin säregna stil på projektet. Därmed prövade de också gränserna för vad som ansågs vara finländsk modernism. Idag kan besökare ta del av ”nya” Metso; 2017 färdigställdes en stor renovering som lade stor vikt vid att bibehålla byggnadens särpräglade utseende. Metsos jordnära färgschema och runda formspråk bevarades och många av de ursprungliga möblerna restaurerades.