Anna Tebelius Bodin är pedagog, föreläsare samt författare och gör komplexa teorier om hjärnan till praktisk hjälp i vardagen.Nytt år. Nytt decennium. Nya löften. Det är en tid på året som dryper av förväntan. Det ska börjas med nya vanor. Nya projekt. Ny livsstil. Det känns härligt att tänka sig alla nya möjligheter som ligger framför våra fötter. Vi är programmerade att känna den härliga känslan när vi upplever förväntan. Vi blir motiverade eftersom härligt dopamin utsöndras i hjärnan.
Dopaminpåslaget är en kvarleva från den tiden då människan behövde belönas av själva förväntan. Under våra förfäders tid på savannen var det motivationen att fortsätta jakten, som i sin tur var nödvändig för att överleva i en miljö med brist på näring, socker, information och kontakter. Om själva förväntan upplevs mer belönande, än själva belöningen som förväntas, så motiveras hjärnan att tröstlöst fortsätta sträva, hoppas, längta och jaga. Det var lyckosamt för förfäderna som var jägare och samlare.
Idag har vi likadana hjärnor som för 40 000 år sedan och får ett helt annat utfall av samma neurologiska förutsättning. Ibland kan vi känna oss så belönade att vi nöjer oss med att bara planera. Det kan kännas som om jobbet redan är gjort. Att sedan realisera planerna riskerar att kännas mer motigt. Det kan vara en av anledningarna till att det i januari säljs så många gymkort som sedan inte används mer än ett par gånger. Det kan finnas fler anledningar.
Hjärnan är inte optimerad för att ändra vanor av det slag vi formulerar i nyårslöften. Den föredrar kontinuitet, liksom låg energiförbränning. Det är så den överlevt alla år på savannen. Nyårslöften innebär det motsatta, nämligen nya beteenden och energikrävande viljestyrka. Om hjärnan ska prioritera att förbränna så mycket extra energi så behövs belöning i form av dopamin.
Inledningsvis känns det hoppfullt med nya vanor och förväntan levererar på behovet av just dopamin. När bakslagen kommer är det dock lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Det nya förknippas med obehag och det blir det en befrielse att släppa på viljestyrkan. Hjärnan belönar nu också, men med trygghetskänslor när det gamla och invanda välkomnar oss tillbaka. Det är tryggt att ”göra som man brukar” igen. Det är en motig kamp att börja nya vanor och hjärnans tendens att belöna ”det gamla” underlättar knappast. Hjärnan är optimerad att överleva och inte att ge oss välbefinnande. Det är först när vi kan förutse hjärnans reaktioner, som vi får bättre kontroll över vår motivation.
Eftersom vi vet att entusiasmen över nya vanor kommer att sjunka i takt med att dopaminet sjunker, så kan vi ”preppa” för bakslaget. Vi vet att obehaget kommer att ta överhand och hjärnan kommer att belöna att vi går tillbaka och gör som vi alltid har gjort. Allt vi behöver göra är att överlista våra känslor.
- Fokusera på att associera gamla vanor med obehag redan från början (sätt upp synliga påminnelser om vad som var så dåligt med det gamla)
- ”Sänk tröskeln” – det vill säga minska tankearbetet och energin som krävs för att göra rätt (ha färdigpackad gymväska)
- Acceptera bakslagen och förutse dem genom att göra en medveten plan för att ”komma igen” (tänk ”bättre med en gång i veckan än ingen alls”)
Snart nog är det den nya vanan som blivit det invanda. När vi själva klarar att leverera på egna löften så byggs den tillit som krävs för att skapa förväntan inom oss. Då kan vi ge oss själva dopamin. Det känns härligt. Gott nytt decennium!
Anna Tebelius Bodin är gästskribent på Executiveeffect. Hon är pedagog, föreläsare och författare och gör komplexa teorier om hjärnan till praktisk hjälp i vardagen. Anna har assisterat forskning under sina Masterstudier i psykologi vid Harvard University och har sedan dess undervisat och föreläst i Sverige och utomlands. Hon har även skrivit ett antal böcker om hjärnan, inlärning och motivation.
