Vi har snabbt vant oss vid att veta. Inte bara ungefär, utan exakt. Var paketet befinner sig. Hur långt bort maten är. När tåget rullar in. Var bilen står. Om någon kommit fram. Om någon är på väg hem. Den där sortens information, som för inte särskilt länge sedan antingen inte gick att få eller inte förväntades finnas, har blivit en självklar del av vardagen.
Det går att tolka det som ett växande kontrollbehov. Och visst finns det något sådant i vår tid. Många vill ha överblick, struktur och känslan av att ha koll. Men det handlar också om något enklare än så. Bekvämlighet.
När livet går fort vill man slippa små irritationsmoment. Att veta var något är gör det lättare att planera resten av dagen. Om paketet kommer mellan tre och fem kan man anpassa sig. Om bilen står där man tror att den står slipper man börja leta. Om någon är på väg hem går det att slappna av på ett annat sätt. Att vi blivit så pass vana märks ofta först när informationen saknas. Då uppstår en irritation som kanske egentligen inte handlar om själva väntan, utan om ovissheten. Vi har blivit mindre vana vid att undra.
Teknik som skapar lugn
Förr var det normalt att inte veta exakt. Man väntade på posten utan att få någon notis innan. När en person man skulle möta sa att den var på väg fick man nöja sig med det. Man tog tåget och fick hålla till godo med ungefärliga tider. Nu skulle liknande saker upplevas som avbrott i ett system som annars utlovar tydlighet.
Det säger något om hur snabbt normer förändras. Teknik som först uppfattas som lyx blir standard efter en stund, för att sedan nästan bli osynlig. Det märks inte minst i hur realtidsinformation idag finns inbyggd i så många delar av livet att vi knappt längre tänker på den som teknik. Den bara finns där. Och när det fungerar bra slutar man tänka på den.
Det gäller långt mer än bara paket. Vi följer resor, taxibilar, bussar, hemleveranser och ibland till och med dammsugaren hemma. Många håller koll på barnens väg hem från skolan, äldre familjemedlemmars rörelser eller var hunden befinner sig under promenaden.
Den gemensamma nämnaren är lättnaden i att slippa gissa. Det är också därför hjälpmedel som GPS trackers från MiniFinder har blivit en del av den utvecklingen. Det handlar inte om kontroll för kontrollens skull, utan om att göra vardagen enklare. Att snabbt kunna hitta bilen, hålla koll på värdesaker eller känna lite extra trygghet kring barn, äldre familjemedlemmar eller husdjur. Tekniken blir då ett sätt att minska onödig oro.
När ovissheten har blivit ovanlig
Kanske är det just där vår tids förhållande till realtid blir intressant. Vi använder inte främst tekniken för att göra livet större, utan för att göra det lite lugnare. Vi slipper fundera, ringa, gissa och vänta i onödan. Det betyder inte att vi nödvändigtvis blivit mer oroliga människor med växande kontrollbehov. Möjligen bara mindre intresserade av onödig osäkerhet.
I en tillvaro där mycket redan kräver uppmärksamhet blir varje liten sak som skapar tydlighet värdefull. Överblick i realtid passar därför väldigt väl in i hur många lever nu. Vi vill veta när något kommer fram, var det befinner sig och om allt går som det ska. Det gör att vi får ett litet stycke ordning i en vardag som annars rör sig snabbt åt flera håll samtidigt.
