Är jag en snäll besserwisser?

Nyligen deltog jag på VD-dagen på Grand Hôtel i Stockholm. Det var en heldag med många inspiratörer och talare på scenen och som alla pratade om ledarskap på olika sätt. Från min plats nästan längst fram skrattar jag och nickar igenkännande när Mattias Lundberg, legitimerad psykolog och docent i psykologi vid Umeå universitet berättar om de olika personlighetstyperna som kan finnas på en arbetsplats och hur jag som ledare ska vara uppmärksam på dem, på hur de påverkar gruppen och på hur man kan hantera dem.

Plötsligt fastnade skrattet i halsen

Så berättar han om besserwissern. Personer som gärna tar över samtalet, som berättar vad de varit med om och som gärna vill framstå som att de vet bättre än andra. Jag känner att skrattet fastnar i halsen, jag skruvar på mig lite och hoppas att ingen runtomkring mig ser att det är mig han pratar om!

Delvis i alla fall. Jag brukar inte hävda att jag alltid har rätt, men jag delar ofta och gärna med mig av mina erfarenheter, bjuder på berättelser och tipsar om personer, artiklar, böcker och bra sidor på nätet … Och jag hjälper gärna till att lösa andras problem genom att koppla ihop olika personer i mitt nätverk. Men har de egentligen bett om det? Är jag kanske en snäll, men ändock, besserwisser?

Check i alla rutor

Hur man är som person är en blandning av mycket. För egen del har jag i stort sett alltid organiserat och fixat. Jag är projektledare uti fingerspetsarna. Från storasyster-rollen där jag bestämde lekarna till att i skolan vara den som fixade klassfesten och samlade in pengar till lärarna till att senare i mitt yrkesliv vara organisatören av olika projekt med koll på såväl helheten som alla detaljer.

De egenskaper jag hade som den lilla flickan med de långa flätorna och de stora framtänderna har förstärkts genom de olika yrkesroller jag haft och mejslat fram en person som ser lösningar och kopplingar i allt och som gärna delar med sig av det. Frågan är nu bara – vill andra egentligen alls ha mina råd och tips eller veta vad jag gjort?

Konsten att inte ge sig in i alla andras processer

Det är förstås en skillnad mellan att vilja dela med sig av sina kunskaper jämfört med att vara en besserwisser. Det ena är förhoppningsvis positivt, det andra negativt och jag vill gärna tro att det uppskattas när jag förmedlar kontakter och kommer med förslag på lösningar. Men kanske hade det gått lika bra utan min inblandning? Kanske skulle även jag vinna på att hålla igen lite? Vi har ju trots allt bara 24 timmar per dygn och det är upp till varje enskild person att hushålla med just sina timmar på bästa sätt. Och oavsett hur liten inblandning, så tar allting tid även om det bara är att leta fram en kontaktperson och förmedla den, eller att hitta den där sidan på nätet som jag precis tipsade om.

”En klok vän sa till mig: Träna på konsten att inte ge dig in alla andras processer.”

Har du också projektledarrollen i ditt DNA? Vilka processer ska du ge dig in i och när skulle du kunna vinna på att låta bli? Insikten för mig är någonstans att världen faktiskt fortsätter snurra och det går bra ändå även när jag inte bidrar.

Vi borde definitivt reflektera mer över våra invanda mönster och beteenden. Vilken personlighetstyp är du och vad skulle du kunna slipa på?

Innan jag nu öppnar munnen tänker jag till på om jag verkligen behöver ge mig in i just den här processen eller kan jag delta lite i bakgrunden och bara nicka instämmande när någon annan håller i taktpinnen …

Boktips: Jäkla människa – en handbok i hur du hanterar jobbiga människor på arbetet, Mattias Lundberg